Våld i media

Våld som förekommer i media är svårt att undvika. I spel, filmer, sociala medier och på Youtube skildras på många sätt skadande av andra, tvång och förolämpningar. Våld kan visa sig på väldigt många olika sätt. Hur tittaren reagerar på våld är individuellt. Även barns reaktioner på våldsinnehåll varierar.

• Barnets ålder
• Hur våldet visar sig
• I vilken situation barnet är då hen ser våldsamt innehåll
• Barnets temperament
• Känslan av trygghet och möjlighet till tröst.

Att följa åldersgränser är viktigt. En vuxens uppgift är att skydda barnet från sådant medieinnehåll, som inte är lämpad för barnets ålder och mognad. Att se våld i medier kan vara skadligt för barnet, fram för allt om man regelbundet utsätts för det och om våldet känns äkta. Att någon enstaka gång se våld i medier stör troligen inte barnets utveckling och liv, speciellt om en närstående vuxen finns nära för att återställa känslan av trygghet.

Att se något grovt eller ångestfyllt innehåll kan också för en vuxen vara svårt och föra med sig rädsla och känslor av ångest. Att bli exponerad för mycket våldsamt innehåll och barnets eventuella egna erfarenheter av våld kan leda till att barnet beter sig aggressivt, är oroligt, har ångest, blyghet eller känner sig rädd.

Prata med barnet om våldsamt innehåll på ett åldersanpassat sätt. Förminska inte barnets känslor. Trösta och erbjud trygghet.

1. Fråga och diskutera hurudant innehåll det är frågan om. Om det handlar om fiktivt innehåll, berätta för barnet att det våldet är påhittat och konstgjort.
2. Diskutera med barnet våldets konsekvenser. Vad skulle hända om detta skedde i verkliga livet?
3. Berätta hur osannolikt det är att det i verkliga livet skulle gå till som i en film, på tv, ett spel eller i ett videoklipp.
4. Lär barnet hur man kan handskas och lösa konflikter.
5. Observera hur ditt barn upplever och behandlar våld som förekommit i filmer, tv eller spel. Blir barnet blyg, lättskrämd, får ångest eller blir aggressiv.
6. Följ med om bevittnat våld påverkar exempelvis barnets sömn, ätande eller lek.

Prata om våldsnyheter med barn

Fråga exempelvis: Är allt bra? Vill du prata om det du har sett? Hurudana tankar eller känslor väcks det i dig? Vad var speciellt skrämmande? Vad tänker du om sådant våld? Vad tror du, om detta skulle ske på riktigt, vilka följder kunde det ha? Är det rätt om någon skadar någon annan?

Även om ett barns rädsla eller ångest är förbigående, är det viktigt att den vuxna inte lämnar barnet ensam med sina känslor. Ett barn som är rädd behöver en vuxens stöd, trygghet och närhet för att kunna bearbeta sina känslor. När barnet får dela sin svåra känsla med en vuxen, och den vuxna finns där för att stödja och bearbeta den, lär sig barnet egna sätt att hantera stora känslor.

För ett barns utveckling av sitt känsloliv, är det idealt om den vuxna kan förmedla att rädsla är en känsla i mängden, och att även svåra saker går att prata om. Alla är rädda någon gång. När barnet får trygghet, tröst och känner sig förstådd, blir barnet modigare att även i fortsättningen kunna uttrycka rädsla och hantera situationer där känslor av rädsla uppstår. Ofta räcker en vuxens förståelse och stöd då ett barn är rädd. Med hjälp av en vuxen kan barnet stå ut med känslan, som sedan långsamt minskar och försvinner.